Efter några lata soliga dagar vid havet var det dags att hitta på något. Eftersom alla fyra hade dykutrustning med oss började vi leta efter ett dykcentra runt Pula…

Men jag ska kanske börja från början. Vi alltså Tina, Julle, Rikard och jag (Tanja) är alltså i Kroatien som för er som inte riktigt hänger med i nyhetssvängen ligger Kroatien i mellersta ex Jugoslavien med Slovenijen i norr och Bosninen i söder, med en lång kuststräcka mot Adriatiska havet. Och det är inte krig här… Har inte varit på flera år… Min familj har en sommarstuga utanför Pula som ligger på Istriahalvön i norra Kroatien. Det är där vi är, alltså. Och vi letar dykcentra… Vi hittar tre i Medulin ca 5 km från stugan, kanon!

Den första är stängd, den andra kan de knappt något språk alls men på den tredje blir det napp! Det visar sig t o m att det finns en svensk instruktör som håller några kurser ibland. Hon är visserligen där på semester men om vi vill dyker hon säkert gärna med oss.

Vi bestämmer att återkomma dagen innan vi vill dyka och det ser lovande ut. På lördagen är det dags för första doppet. Rikard och Julle har fixat fyra bautaflaskor 18 resp 15 liters! Och Tina och jag tjingar snabbt 15 liters flaskorna. Vi har tagit oss ut på den sk Kamenjak som udden kallas. Här finns många olika vikar med olika utseenden och bottenmaterial. Allt från sand, sten, vassare sten och höga klippor. Jag har själv snorklat här i många år men aldrig dyk.

Men nu var det dags. Med stor intresserad solbadande publik krängde vi på de enorma paketen och bubblade sakta iväg utåt. Ca 23 0C i vattnet och 20 m sikt, det var redan trevligt… Men det ska erkännas, det fanns inte så rysligt mycket att titta på. Lite fiskstim, stjöstjärnor, sjögräs på ett maxdjup av 13 m. Vi låg i en timme sen var det dags att gå upp. En lika intresserad publik tittade tysta på när vi krånglade av grejerna. T o m ungarna var tysta flera minuter!

Tack vare bautaflaskorna kunde vi göra ett dyk till på över en timme och denna gång hade vi lite tur. En åttaarmad bläckfisk med armar på två meter låg och kurade vid en sten. Vilken hit! Vi såg även mer fisk och kände oss ändå rätt nöjda med dagens dyk.

Nästa dag hade vi insett att vi borde nog åka med de lokala förmågorna som vet var det finns bra dykning. De föreslog ett ställe där vi skulle få se kanoner, ankare från ett 1300-talsvrak på 25 m och vi nappade direkt. Gummibåten gick bättre än vad den såg ut att göra och efter 20 minuter rullade vi i. Vår guide satte en väldig fart längs botten och helt plötsligt mitt i sanden låg ett gammalt övervuxet ankare. Guiden visade oss också kanonerna som i o f s var överväxta men ganska välbevarade. Av resten av vraket syntes ingenting. Här och där låg små jättefina lilablå nakensnäckor.
Även under det här dyket fick vi se en åttaarmad bläckfisk som gömde sig i sin håla. Även här var det förhållandevis lite annat liv.

Andra dyket visade sig vara en 10 poängare, tycker jag, tre grottor ej djupare än 7 m. Både som man kunde simma igenom och en man kunde andas i. Jätteläckert! I en grotta fanns ett stim av fjäriljsliknande fisk, skorpionfisk och en stor krabat som liknade vår Blågjylta.

Efter guidningen av grottorna simmade vi utåt längs raviner fyllda med växter, koraller, skorpionfiskar andra fiskar. Väldigt vackert! Här kommer vi att dyka igen! Efter 70 minuter var det dags att gå upp, men det var svårt att slita sig från det vackra undervattenlandskapet men inte ens 5 mm våtdräkt värmer tillräckligt…

Sporrade och entusiastiska efter dagens upplevelser bokade vi fort in oss på ett vrakdyk två dagar senare. Branco (Instruktör på Dykcentrat) berättade att de hade nära 10 lokaliserade dykbara vrak att välja mellan. Bl a en ubåt där man fortfarande kunde se var torpederna suttit mm. Alla vrak ligger djupt, mellan 40-45 m på botten men vraket vi dök på kunde man utforska på 36 m.

Efter lite körande fram och tillbaka mellan olika bryggor klev vi ombord på en ombyggd fiskebåt. Mycket trevlig och praktisk dykbåt. Den gick inte fort men kaptenen var otroligt duktig på att ratta runt den mellan båtarna i hamnen. Drygt 40 minuter senare mitt ute på havet hittade vi den lilla markeringsbojen och gjorde oss redo att hoppa i. Vår guide förberedde dyket genom att sätta en trapets på 5 m med en flaska nitrox 50/50 för eventuell
nödfallsdekompration. För att få någon vettig bottentid planerades ett dekodyk med en bottentid på 18 min på 42 m. Vi skulle deka 5 min på 3 meter. Planen var att även simma igenom vraket. Tyvärr visade sig sikten vara för dålig när vi väl kom ner. Sikten ner var alldeles utmärkt, men strax ovanför blev den dålig. Ca fem meter.

På vägen ner höll vi oss till linan och tittade man ut såg man stim efter stim med fiska flyga förbi. Otroligt läckert! Väl nere simmade vi över de öppna lastluckorna förbi en vinsch och bak till aktern. Temperaturen här nere var 13 0C vilket var en aning för kallt för 5 mm våtdräkt… Bra att veta till nästa år, då blir det torrdräkt! Vi vände och precis då var det något som fladdrade till på vraket. Snabbt simmade vi fram och på vraket ligger den största skorpionfisk någon av oss någonsin sett. Säkert över 40 cm lång och fet!

Även här kunde man hitta de små nakensnäckorna bland anemoner och annat som växte på vraket. Vraket som var ett okänt lastfartyg som gått på minor under andra världskriget var ganska välbevarat för att var så gammalt. Men läckrast var nog stimmen med fisk som svepte förbi från alla håll medan vi sakta tog oss tillbaka till linan. Det kändes inte alls som de 18 minuterna gått men datorn manade på oss att börja uppstigningen. Väl uppe på ca 15 m kändes värmen välkommen och vi låg länge på 5 meter för att inte riskera tryckfallsjuka. I och för sig sa datorn ok efter bara en minut men det är alltid bra att deka ordentligt om man kan och har luft kvar.

Vi tuffade i sakta mak hemåt medan vi upphetsat diskuterade igenom alla spännande detaljer vi sett under dyket. Vi var överrens om att Kroatien har en hel del bra dykning att erbjuda för alla kategorier dykare även om vår västkust nog slår Adriatiska havet i artrikedom och mångfald.

Semestern började närma sig sitt slut, suck! Det var dags att börja packa bilen inför hemresan. Men helt klart ska det dykas mer nästa år.