|
DYKSAFARI PÅ MALDIVERNA En Torsdagskväll i början av Mars tog flygkapten Sjöman! oss från Sturup till Arlanda. Där skulle vi byta flygplan för vidare transport till Maldiverna. På grund av snö på Gardemoen blev våra skidåkande grannar i väst försenade till Arlanda. (Har dom inga snöröjningsmaskiner !!). Vår väntan blev nu 4 timmar istället för 1 timme. Efter som vi redan stod i baren så blev det både dyrt, drygt och vimsigt. Väl på planet fick vi kanonplatser för den långa resan. Vi hade turen att få platserna precis vid nödutgången, vilket betyder att man kan sträcka ut benen. Vi hade dessutom fått platserna vid mittgången. Johan fick ett svenskt par jämte sig. Jag själv fick en illtokig norrman vid namn Kjell vid min sida. Fönsterplatsen hade en dam som nu åkte till Maldiverna och för tjugoförsta gången!!. 11 timmar senare och en mellanlandning i Abu Dhabi landade vi på Maldivernas flygplats. När vi kommit ut från passkontrollen i Male så blev det en kort stunds väntan, innan vi kunde stiga på båten som hette Kuredu Express. När vi äntligen steg iland på Kuredu kl 01.30 lokaltid, så hade det gått ytterligare 5 timmar. På Kuredu, trots denna sena timme blev det en kort genomgång
av reseledaren. Om vad som gällde för oss och vårt resesällskap
på dyksafarin. Vi fick också i oss en mycket sen vickning, Vid åttatiden på morgonen vaknade jag av ett kraftigt oljud, mest beroende av att jag är inte van vid att sova intill ett flygfält för sjöflygplan. Det var Maldivian Air taxi som just landade ett femtiotal meter ifrån vår båt. En timme senare så var safarigänget samlat för den första frukosten. Vilken bestod av den stora sensationen rostat bröd, omelett och kaffe. Denna frukost var tillred av den eminente lokale kocken Muhammed. Som var en av de fem besättningsmän som fanns på båten Saaraa. Vår blivande dykguide under veckan visade sig var en finne vid namn Tom "Tiger" Storm. En instruktör, boende på Åland när han inte var på Maldiverna. Till vår stora lycka så kunde han tala både svenska och finska. Han höll en kort genomgång om safarin, innan vi gick upp till dykcentret. Prodivers som dykcentret hette, hämtade vi bly och dykutrustning för dom som skulle hyra detta. Våra medresenärer på safarin bestod av ett yngre finskt par som hette Tero (han) och Mirja (hon). Två äldre "gentlemen" från Norrköping. Det var Janne som var en pensionerad inköpare. Nu mer var han ordningsman för sin kompis, "Den ständigt slutande rökaren" Roffe även han från byggsvängen. Han var något år yngre av de två. Sist men inte "minst" var det två damer i yngre medelåldern från Alingsås. Ann & Ingela var de döpta till. Ann var marin-biolog på Tjärnö marinbiologiska laboratorium. Hon var mest intresserad av sånt som är så smått att det ej går att se utan mikroskop. Dessutom kom hon jämt och ständigt med någon lätt spydig kommentar. Ingela var en korvförsäljande tandsköterska, som endast var tyst under vattnet. Med andra ord det räckte inte med en regulator i munnen. Förutom de redan nämnda var det också de urtrevliga ungdomarna från Växjö, Ronny Einarsson och Johan Strandmark. Vid ½ 12 tiden gav vi oss äntligen iväg. Det dröjde inte så länge tills vi skulle hoppa i vattnet för 1:a gången, ett anpassningsdyk vid en plats som hette Felivaru outreef. Dykplatsen ligger i Lhaviyani atoll samma atoll som turist ön Kuredu ligger i. Kl 12.55 var vi i det knallblåa vattnet. Vattnet höll c:a 30 grader. Det visade sig snart att det var ingen större skillnad i temperatur på 30m c:a 28-29 grader. Dyket var väldigt bra med massor och åter massor av fisk. De fanns i varierande storlek, men framför allt i färger och former. Det fanns väl dock ingen riktigt stor fisk. Tryckarfisk den blå modellen och 10-20cm stora, var den art som man såg mest utav. För Johan och mig varade dyket i 45 minuter. Väl uppe på båten hjälpte besättningen en av med utrustningen. Efter det alla hade kommit upp och fått av sig sin utrustning. Var det dax för lunch, bestående av fisk, ris, pasta och grönsaker. (Åk inte på safari om ni ej äter fisk, ty detta är det enda som serveras. Den är dock alltid nyfångad och god.) Efter lunchen blev det frukt och Kaffe/The. Allt detta serverades av servitörerna Stor-Ohmed och den alltid skrattande lill-Ali. Under tiden tar oss Kapten Ibrahim till nästa dykplats. Platsen vi kom att dyka på hette Vavaru Kandu (kanal). Insmorda med skyddsfaktor 20 och en plats i skuggan, tar vi igen oss inför nästa dyk. Den äldre generationen läser gärna ett kapitel under den väntan. I Roffes och Johans fall menas med att läsa ett kapitel, sova en stund för dom kunde aldrig berätta vad det var dom hade läst. Det dröjer dock inte så länge förrän det är dags för nästa dyk. Denna gång fick se lite större fisk bl.a. Napoleonfisk och några Muränor. Johan påstod sig ha sett en haj!?, vilket inte någon av oss andra hade gjort. Under tiden som våra luftflaskor fylls av Ali 2, serveras det kaffe och kex av lill-Ali. Samtidigt som det dricks kaffe diskuteras det om vad man sett, inte sett. Vad dom andra tror sig sett och eventuellt inte sett. Det letas i de olika böckerna som finns tillhands på båten för att vara säker på vad man sett. Det diskuteras om det är ögonlock eller horn på en del arter av fiskar. En del skriver massor i sina loggböcker antagligen mest lögner, andra lite mindre. Saaraa hade nu blivit uppankrad för natten och kommande nattdyk. Mörkret kom vid ½ 8 tiden, så vi var i vattnet en knapp halvtimma senare. Här vid Madivaru Housereef var inte revet alls så bra som tidigare. Fisklivet var lite lugnare nu än på dagen. Vi såg ett par krabbor, två väldigt vackra räkor. Ett par "maffiga" sjöstjärnor den ena purpurröd, den andra var som en kudde med röda "prickar" på. Kvällen fortsatte sedan med middag. På menyn stod fisk, ris alt pasta. Det smakade alldeles utmärkt. Innan var dags för kojen, blev det en stunds snack med våra medresenärer. Det såg ut som det skulle kunna bli en kanonvecka med bra dyk, mycket sol och riktigt trevliga medresenärer. Veckan forsatte, och den uppfyllde alla våra högt ställda förväntningar. Dyken blev också betydligt bättre nu när vi kommit till safarins mål, Baa atoll. Denna atoll är tämligen orörd, då det knappt finns några turist öar. Dagarna rullade på, vi gjorde 3 dyk på dagen och ett på kvällen. Man hade möjlighet till att göra fler än så om man så ville. För vår del räckte detta mer än väl, Johan och jag hoppade faktiskt över något nattdyk. Den fjärde dagen kom vi till ett av Cousteaus absoluta favorit dyk platser, Digali Haa. Det visade sig att vi tyckte detsamma, det var faktiskt så bra att bestämde oss för göra två dyk på denna plats. Här var koraller bättre än på någon annan plats vi varit på tidigare. I början av dyket fanns det mycket av batfish på c:a 30 m. Vi såg även Gitarrocka, flera Grå revhajar. Dessutom var det oändligt mycket med fisk såväl stora som små. För andra gången visade här Janne sin snabbhet trots ålder. Det är nämligen så att dykledaren frågar om alla är klara. Därefter kommer ett OK för att hoppa i. Janne ville gärna vara först i, så han hoppade på "färdiga". Innebörden av detta blir att man åker med strömmen, som oftast är stark. Som en följd av detta blir att man kan komma för långt ifrån oss övriga. Vilket betyder att man blir upplockad efter att de andra hoppat i. D.v.s ett inställt dyk. Att här redogöra för varje dyk av de 20-talet dyk vi gjorde under safarin, skulle bli långtråkig läsning. Plus att det skulle bli ett evinnerligt uppräknande av dykplatser, fiskarter och allt annat som ses under dyken. Sammanfattningsvis kan man väl säga att våra högt ställda förväntningar infriades och till och med överträffades. Vad som kan tyckas lite orättvist är väl att Tom och Mirja fick se Manta på det allra sista dyket. Vilket vi övriga missade trots att vi var i vattnet samtidigt. Kapten Ibrahim hade dock sett till att vi fått se Manta från båten tidigare i veckan. Utöver detta så lyckades de åldrande damerna från Alingsås givetvis få se Delfiner under 2 (två)! av sina dyk, dessutom på samma dag. Är det någon som tror att vi övriga stod ut med det efterföljande delfintjattret? Svar Nej. Under safariveckan gjordes det strandhugg på 2 öar. Ett på en ö som hette Kamado, som endast beboddes av maldivaner. Enligt "sägnen" är det ej tillåtet för turister att vistas på dessa öar. Detta verkar dock lite märkligt med tanke på de souvenirbutiker som finns där. Vi gjorde en rundvandring, och det visade sig vara rent och snyggt på ön. Vi besökte bl.a. det lokala varvet, där var man i full gång med bygga en "Dhoni". Husen ligger utefter två "korslagda" gator som sträcker sig från strand till strand. Eftersom det inte existerar någon sten på Maldiverna så bygger man husen av koraller. På den ö vi besökte bodde det cirka 250 personer. Kanifushi hette den obebodda ön som vi besökte. Vilket inte heller var tillåtet för turister, men här saknades dock souvenirbutikerna. Vi vandrade runt på ön och studerade snäckor och eremitkräftor. T.o.m. en liten haj kom simmande precis vid strandkanten. Den egentliga orsaken till att vi gick iland var att Kapten Ibrahim skulle plocka kokosnötter till avslutningskvällen. Tyvärr visade det sig att han inte bara var intresserad av kokosnötter, han sökte även efter sköldpaddsägg. Lyckligtvis hittade han dock inga denna gång. Avslutningskvällen var det lyxbuffé tillred av Mohammed och en för tillfället inhyrd lokal kock, från okänd ö. Vårt normala matbord var nu vackert täckt med gröna blad, röda blommor och vitgulaktiga kokospalmskott. På denna "duk" stod det nu massor av olika maträtter. Det var grillad fisk, fisk i vanlig form, ris i olika former, friterade potatisklyftor, pasta. Även tre olika sorters desserter fanns på bordet. Allt smakade fantastiskt gott ända tills vi kom till en av desserterna. Det som inte föll oss i smaken, var en anrättning bestående av nudlar, mjölk och mycket socker. Detta var hoprört till en illgul marmelad liknande röra, som var seg, söt och i princip osväljbar. Förvånar mig inte om Janne fortfarande går omkring spottar gula bollar, för han var den ende som lyckades svälja denna godsak. Stämningen var mycket hög trots att vi skulle lämna båten dagen efter. Sedan någon kväll tillbaka hade jag försökt få tyst på Ingela, genom att slå henne i Backgammon. Det gick dock inget vidare, varken att få tyst på henne eller att vinna. Det är ju inte något att bry sig om heller, då alla vet att Backgammon är ett riktigt turspel.
KUREDU ISLAND RESORT. Kuredu skulle nu vara vår boplats, denna den andra veckan på Maldiverna. Bungalow nr 335 som vi blivit tilldelade låg precis intill varvet, där det ständigt pågick verksamhet vilket inte störde oss. Värre var det med oljudet från Saaraa som nu hade blivit placerat i bungalow 333. Janne & Roffe som hade fått möjligheten att välja bungalow valde då nr 205 på andra sidan ön. Denna förmån får man antagligen om varit där 7 resp.8 gånger. Det finska paret visste man knappt var de bodde, för de flyttade 3ggr under veckan, innan de var nöjda. Kuredu är en ganska långsmal ö. Den är dessutom ganska "stor", det tar c:a 40-45 minuter att gå runt den. Mitt på ön och på den sida som väter in mot atollen, ligger "centrum" bestående av reception med den lilla Akiri bar. Den stora baren som hette Babuna Bar ligger mellan de två restaurangerna, de har gemensamt kök och samma meny. De som önskar en annan meny, får gå till någon av de tre små restaurangerna som finns. Där ingår dock ej maten i resans pris. Det fanns också en Coffee and The shop som safarigänget brukade intaga en eftermiddags fika på. De "goa gubbarna" lurade Johan och mig till en obligatorisk "klockan fem öl", där Janne alltid började med en "snabb" direkt i baren. Oftast krävde dock värmen mer än en öl. En sak som är lite märklig ur svenska ögon sett är att golven består av den vita korallsanden. Vilket gör att skor är helt överflödiga, så nästan alla går omkring barfota för jämnan. Det finns bungalows runt hela ön och ingen har mer än 20-25 m till vattnet, som håller över 30 grader inne vid stranden. Det finns plats ungefär plats för 1000 turister på Kuredu, vilket man inte knappt märker något av. Dykcentret som kan klassificeras som stort, ett av de största
i hela Asien och det är mycket väl organiserat. Det
drivs av en svensk och även platschefen var svensk. Är
ni intresserade av titta närmare på dykcentret kan
ni gå in på www.prodivers.com.
För arbeta där krävdes det att man var instruktör
och att man behärskade ett par språk. Det var 24 st
Instruktörer anställda + några receptionister,
och någon som jobbade i dykbutiken. Man har kapacitet för c:a 600 dykare eller rättare
sagt 600 dyk om dagen. Båtdyken går två ggr
om dagen ett på f.m. och ett e.m. Landdyk kan också
göras, man tar sin utrustning och hoppar i vattnet. Vid
den bungalow där kommer upp ställer man sin tank. När
du kommer tillbaka till dykcentret meddelar du bara vilket nr
det var på bungalowen, så hämtar dykcentret
tanken. Under veckan tog vi det mycket lugnt, det blev mest solstol, en och annan "walk about" runt ön. Bad blev det ju också en del t.o.m. Johan blötte ner sina stora kropp. Med andra ord så mådde vi djä…t bra. Snorkling blev det ju förstås några gånger
vid husrevet, vi var både på in och utsidan av ön.
Fantastiskt bra faktiskt, eller vad sägs om sköldpadda,
rocka och haj bl.a. På kvällarna fanns det en del olika aktivitet som reseledarna arrangerade. Johan och var endast med en gång. Det var en "landslagstävling", Lagen bestod 4 deltagare i varje lag, vi kom att tävla med ett skånskt par från Ystad. Första grenen var "irländsk julafton" där vi tog oss enkelt vidare. Andra gren var att "bita sönder ballong" hos en reseledare, vi tog oss vidare med en hårsmån. Inför tredje och sista gren var det Norge och Sverige i final. Nu skulle det tävlas i "limbo", och denna gren är ju knappt skapad för småländska vikingar så Johan åkte ut fort och jag åkte ut ännu fortare. Kvar var dock skåningarna som var cirka ½ metern kortare. De klarade sig fint men förlorade mot en överlöpare från Sverige som nu tävlade för Norge. Ren skandal, ja en ren förolämpning mot fosterlandet Sverige. Det hände faktiskt en trevlig liten sak på båturen in mot flygplatsen, vi fick se en valflock av för mig okänd art. En del kommer dock inte ihåg detta eller så sov man. Så var det då dags för att sammanfatta denna resa. Vi hade mycket höga förväntningar inför resan. Dessa förväntningar infriades inte bara, utan de översteg alla våra tänkta förhoppningar. Speciellt dyksafarin var excellent, kanondykning och härlig sammansättning av medresenärer. Som där efter avlöstes av en mycket avkopplande vecka på ön Kuredu. Vi kan utan förbehåll rekommendera denna resa som arrangerades av Fritidsresor och Prodivers. Iakttagare |
innan
vi kunde gå lägga oss på båten Saaraa som skulle
bli vårt hem den närmaste veckan.