|
Vrakresa till Narvik 2 sep Så
efter två års snack om att åka till Narvik så
stod vi äntligen på perrongen i Alvesta och väntade
på tåget som vi skulle tillbringa de närmsta 24 timmarna
framöver på innan vi var framme vid resans mål - en
veckas "dykkferie" i Narvik. 3 sep 07.50 passerade
gränsen till norra polcirkeln - nu är vi långt norrut,
mellan Mjurek och Gällivare. 4 sep Väntan. Dykningen blev uppskjuten till 16.00 eftersom Henrik väntade in ett gäng till från Stockholm. Det kändes ganska tungt faktiskt men vi fördrev tiden med att kolla in staden, ta en fika och gå på Narviks Krigsmuseum. D/S Romanby
- Vraket efter ett Brittiskt lastfartyg byggt 1927. Hon står rätt
upp och ner med sina 145m på 27m djup inne i Narviks hamn. Vårt andradyk blev ett nattdyk. Henrik var dyksugen och Jonas och jag hade förmånen att göra ett helt otroligt guidat dyk tillsammans med honom. Den här gången gick vi rakt ner i maskinrummet och ner ytterligare en våning där det hängde två verktygstavlor med verktygen snyggt och prydligt upphängda i storleksordning. Snett bakom stod det som var kvar av Romanbys telegraf, ganska välbevarad trots allt. På vägen ut från maskin tittar vi in på toaletten som står hel därinne. Det gigantiska rodret bak i aktern är också ganska häpnadsväckande, synd att propellrarna är bortplockade för tänk vilka propellrar det skulle varit. 5 sep
6 sep Klarblå himmel och förväntningarna är stora då vi skall ut och dyka på de tyska jagarna Wilhelm Heidkamp och Anton Schmitt som blev sänkta 10 april, 1940 av engelska krigsskepp i Narviks hamn. Wilhelm
Heidkamp ledde en tysk konvoj om 10 fartyg som var mycket moderna för
sin tid och gjorde en maxfart på 36 knop. Det finns mycket detaljer
kvar i och runt vraket, och om man simmar in i kabyssen och ner en våning
finns skyltarna ovanför en del hytter kvar. Anton Schmitt ligger inte mer än ett par meter från Wilhelm Heidkamp med ca 80 graders slagsida på styrbord sida. Runtomkring vraket hittar man mycket tyg, skor, papper (!), räddningsvästar och mycket annat.
7 sep Historien om Hermann Künne är på sitt sätt ganska sorglig. Hon var den av de tyska jagarna som höll sig flytande längst men hon hade så lite bränsle kvar att hon inte kunde fly när de riktigt stora engelska fartygen gick in i Narviks hamn. Kaptenen tog kurs in mot Rombakfjorden men när han insåg att det inte gick att undkomma körde han rakt upp på land så att hans besättningsmän kunde fly upp i bergen. Själv stannade han kvar ombord och sköt sig själv innan Hermann Künne blev torpederad av engelsmännen. Idag ligger hon mellan 2-37m. Aktern är väldigt intakt och hon har även en av masterna kvar som pekar 8-10m ut i vattnet och är alldeles täckt av Dödmanshand och Anemoner. Vi hittade en militärhjälm där till och med lite av fodret satt kvar inuti. Vid en överbyggnad som fanns kvar en bit fram i vraket hade det samlats ett stort stim av sill som i sin tur hade lockat till sig större fiskar som Gråsej, Torsk och Lax. Det blev det klart längsta säkerhetsstoppet vi har gjort, 15 minuter på 6m. Dither Von Roeder - tillbaks till positionen vid Wilhelm Heidkamp och Anton Schmitt ligger. Vi gick ner på samma nedstigningslina men simmade ca 20m in mot land. Det här vraket är det mest sönderskjutna av de tre jagarna som ligger på rad, och man uppskattar inte dyket riktigt om man inte tar sig in i hjärtat av hanne säger Henrik. 8 sep 7 mils bilfärd runt hela Rombakfjorden till Foldvikskajen för att dyka på Hurtigfartyget D/S Dronning Maud. Under andra världskriget byggdes hon om till sjukhusbåt men trots Rödakorsmärkningen blev hon flygbombad den 1 maj 1940. Akterpartiet ligger på 40m djup och det är väl värt att gå ner dit för att "ligga" och titta upp mot relingen. I och med att fartyget var avsett för passagerare så finns det en del ganska rymliga hytter att simma in i - ett ganska lättpenetrerat vrak. I mitten av Dronning Maud står den maffiga skorstenen kvar och nedanför på däck kan man även hitta vraken av fem bilar. Fram emot fören finns en mast kvar, i toppen av den sitter uppstigningslinan. Ett fint dyk! Det sista dyket var väldigt speciellt - vi skulle göra ett sjödyk på ett flygplansvrak efter en Junker 52. Tyskarna sände upp 13 flygplan upp till Narvik med förnödenheter till de tyska soldaterna däruppe. Det var meningen att planen skulle landa på Narviks flygplats men någonting gick snett, ett plan blev nedskjutet och de andra12 tvingades landa på en sjö strax norr om Narvik - Hartvigvann. Alla utom ett var så skadade att de inte kunde lyfta igen så det var bara för piloterna att låta planen stå kvar på sjön tills våren kom och isen smälte. Ett av planen bärgades och fraktades tillbaks till Tyskland och ett står i ett garage mitt inne i Narvik. Hela gänget bestående av 17 dykare plus Henrik i täten stövlade genom en kohage och ner till ån där vi skulle hoppa i för att "drifta" ca 400m ner till sjön - vad häftigt! Att bara glida fram i 2-3 knop på en meters djup i vatten som är lika klart som kranvatten. Junker 52 står på landningsställen på mellan 2-7m. I kockpitten fanns det två säten. Styrspaken och gasreglagen gick fortfarande att vrida på och några av glasrutorna fram var hela. Ett roligt och annorlunda dyk, och perfekt att få alla grejorna sköljda i sötvatten innan man packade ner dem. 9 sep Hemresedag. Tåget gick inte förrän kl.15.50 så vi hann med lite shopping i Narvik också, iallefall jag ;-) Det skiljer knappt ingenting mellan Norge och Sverige vad det gäller skor och kläder, men vad det gäller livsmedel och dagligvaror är det mycket dyrare i Norge. Det blev ett hastigt farväl av Henrik eftersom han och det andra gänget var ute och dök på förmiddagen. Att ha lite Whisky med sig på tåget är inte så dumt, då kan till och med en hemresa bli ganska rolig om man är i rätt sällskap - och det var vi! info Narvik Vi bokade vår resa genom Svenska Diveguide, vilket kostade exakt lika mycket som om vi själva skulle bokat direkt genom Henrik Svedin på Narvik Dyk & Äventyr, 0047 995 122 05.
Dykbara vrak med tillstånd:
Diether von Røder M/SNeuenfels D/S
Marta Henrik Fisser D/
S Romanby M/S
Stråssa Seadler Herrmann
Künne Junker
52
Av Ulrika Johansson Foton
i texten är hämtade från: http://hem.passagen.se/dykfoto/narvik.htm |
M/S Stråssa
- vraket av ett svenskt malmfartyg byggt i Stockholm 1921. Stråssa
är 127m lång och står kölrätt på botten
på 16-28m. I kaptenens hytt står ett badkar och om man fortsätter
akterut kommer man till det övre maskinrummet. Utanför maskin
står en rad med 12 gastuber som troligtvis innehåller gasol
till kabyssen eller startluft till huvudmaskinen. Stråssa är
ett lättdykt vrak som ligger längst in i hamnen men där
det tyvärr kan vara ganska dålig sikt. 
Vi simmade dock
utanför och kikade in, det finns ett par tvättrum med stora
vackra varm och kall-vattenkranar med porslinsknoppar på kvar
på tvättfaten. Vi hittade även en låda i trä
med pappersetiketten kvar där det stod "kriegesmarine"
på.