Franska Rivieran med kändistäta orter som Nice, Cannes, St Tropez och Monaco ligger vid Frankrikes östra medelhavskust. Hit kommer varje sommar mängder av turister som vill gotta sig i solen, njuta av fina viner eller visa upp sej i yacht hamnen i St Tropez. Det som de utländska turisterna inte verkat förstå är att Medelhavet i det här området har en marin mångfald som erbjuder mycket varierad dykning. Här finns vrak från första- och andra världskriget, djupa drop-off's, grottor och inte minst "Det stora blå". Medelhavets blåa färg är enastående och fascinerande.

I slutet av juli åkte jag med familjen i bil ner och visste då inte riktigt vad jag kunde ha för förväntningar. Visst, man hade ju försökt läsa på lite och pekat ut ett par dykmål som kändes särskilt intressanta, men över lag hade jag inte så stor koll måste jag erkänna. Jag visste dock att vraken här nere skulle vara extra sevärda

Några viktiga detaljer att tänka på om man vill dyka i Frankrike är bl.a. att alla dykcenter kräver ett läkarintyg som inte är äldre än ett år, samt bevis på att din försäkring täcker eventuella kostnader vid en dykolycka. Jag hade ju läst det någonstans men tagit det med en nypa salt, fick helt sonika söka upp en läkare innan jag över huvud taget kunde anmäla mig till något dyk. Det var dock inte svårt och kostade endast 150 kronor. Sedan vill de ju naturligtvis se mitt certifikat och då skall ni veta att ett PADI-cert i Frankrike är inte mycket att skryta med…
CMAS som är den statligt kontrollerade dykorganisationen här är totalt dominerande. Jag som "bara" har ett AOWD-cert bedömdes att vara en glad nybörjare och hade till en början problem med att få åka med på de turer jag ville.

Vi bodde i den lilla byn La Londe som ligger mellan Le Lavandou och Hyéres ca 3 mil väster om St Tropez. Utanför ligger en ögrupp som heter Iles d'Hyéres som är en marin nationalpark och det var där som jag tänkte lägga mina dyk. Här finns några av Medelhavets vackraste vrak som Donator, Toga, Michel C, Rubis, för att nämna några. Många av vraken ligger väldigt djupt och är definitivt inget för nybörjare (därav mina problem med att få åka med…) men otroligt fina. Jag hittade ett dykcenter i Le Lavandou (Lavandou Plongée) som visade sig vara kanon att ha och göra med. De första dyken skulle göras runt ön Port Cros och jag dök då med en av deras instruktörer, detta för att han skulle bedöma vad jag gick för. Man får helt enkelt lägga stoltheten åt sidan och inse att de inte litar på en PADI dykare. Jag säger inte att det är fel, det är avancerade dyk och det kändes bra att veta att de inte bara släpper ner dykare för att tjäna pengar.

Dyken vid Port Cros var riktiga "mysdyk". Sikten var kanon, uppemot 25-30 m och relativt strömt vilket gjorde att vi fick se väldigt mycket fisk. Det var stora havsaborrar, muränor, havsålar som utgjorde majoriteten av fisklivet. Växtligheten varierade kraftigt med allt ifrån gröna yviga "gräsängar" till fina solfjäderskoraller på de väldiga klippformationerna. Temperaturen i vattnet var behagliga 26 grader vid ytan men vid 30 meter knappa 16.

Claude som jag dök med såg, till min förtjusning, inget hinder för att jag skulle få följa med till Donator dagen efter. Donator var ett av de vraken som jag siktat in mig på och är ett franskt fraktfartyg som gick på en mina under slutet av andra världskriget. Det var på väg med vin till Toulon och står idag upprätt på 40-50 meter. Fram till för två år sedan stod masten fortfarande upp och reste sig till 27 m, den var då enligt många grädden på moset på medelhavets vackraste vrak. Hon är 78 meter lång och väldigt intakt förutom i fören där minan detonerade.

Vi gick ner längs en lina och när vi når ca 20 meters djup ser jag konturerna av det som väntar. Men konturerna rör sig lite underligt och det framgår snart att det precis vimlar av fisk där nere. När vi landat i fören och gett ok-tecken kollar vi datorn och manometern och började därefter simma akterut längs barbord sida. I lastrummen bor mängder av muränor och havsålar och runt på däck simmar havsaborrarna fridfullt och kikar nyfiket på oss dykare när vi glider förbi. Uppe på däck står två stycken stora vin-cisterner kvar och lite längre akterut en reserv propeller. Propellern är en mäktig syn där den står ca 4 meter i diameter. När vi når aktern och tittar ner över kanten ser vi den ordinarie propellern och det gigantiska rodret. Det är helheten av det här vraket som gör det till ett toppendyk. Alla små detaljer som fortfarande är kvar från krokar och upphängningsanordningar för livbåtarna till kranar och ventiler på de stora vincisternerna. Efter ca 20 min börjar vi vår uppstigning och deko.

Väl uppe i båten igen är stämningen på topp och det serveras kallt rosé vin med baguetter och alla är överens om att det var ett bra dyk. Jag skulle nog lägga till ett och annat superlativ i den bedömningen och helt salig sitter jag sedan på soldäck hela resan tillbaka och kan inte bärga mig till nästa dyk.

Det andra vraket vi skulle besöka var Le Togo. Det är också en frakt skuta men något äldre. Hon sjösattes 1882 av ett franskt rederi men fick sedan ytterligare två ägare. 1918 gick hon under italiensk flagg och fraktade kol när hon i maj gick på en mina strax utanför Cap Cavaliere. Fartyget sjönk omedelbart och ligger idag upprätt i en sluttning med fördäck på 42 meter. Aktern ligger djupast på ca 60 m. Pga djupet är detta ett avancerat dyk och kräver noggrann förberedelse. För att få så lång tid som möjligt där nere kommer vi överens om att ta ett extra kilo bly och göra en så snabb nedstigning som möjligt. Extra flaskor hängs i nedstignings linan för att inte riskera att luften tar slut under deko-stoppet.

När vi kommer ner i fören slår det mig genast att här är inte alls lika strömt som på Donator och därmed heller inte lika mycket fisk. Sikten är dock ännu bättre (ca 30 m) och enligt min guide extraordinärt bra för årstiden. Ungefär mitt på däck står den gamla kokspisen och lite ironiskt ligger en havsaborre där som om han väntade på att få bli kokt…
Nere i de stora lastrummen ligger fortfarande ganska mycket kol och i ett av dem kikar två havsålar nyfiket fram när de ser ljuset från våra lampor. När vi sedan når aktern och min dator visar 54 m räcker det för mig. Jag har gott om luft kvar men det blir ett långt dekostopp och vi kommer överens om att påbörja uppstigningen. När vi kommit upp en bit börjar min guide vifta villt och peka neråt. Jag slår en kik och förstår varför. Där nere i det otroligt djupblå vattnet ser man näst intill hela vraket och jag får en hissnande känsla i magen av svindel och vill nästan gå ner igen. Men istället hänger jag tyngdlös i en surrealistisk rymd och ser bara de djupaste nyanserna av blått i alla vädersträck. Efter 30 minuters deko når vi ytan och signalerar OK till båten som kommer och plockar upp oss med det samma.

Le Togo är även det ett fantastiskt fint vrak men ligger tyvärr lite för djupt. Man hinner inte se så mycket på 15 min helt enkelt. Jag hade en hel del annat på programmet utöver dykning här nere och nöjde mig med 5 dyk. Det kostade 850 franc inklusive luft och bly. Vill man göra en hel "vrak turné" så anordnar Lavandou Plongée (www.lavandou-plongee.com) en veckas program med 12 dyk, boende och transport för 2990 franc. Då får man se alla de fina vraken i regionen som fraktfartygen Donator och Toga, den franska minutläggnings U-båten Rubis, en gammal Messerschmidt ME109 med flera. Vill man sedan njuta av livets goda ovanför vattenytan så finns det inga begränsningar för det i Provence. Den förträffliga maten och de utsökta vinerna på alla små pittoreska restauranger nere i hamnkvarteren kan man inte tröttna på, inte heller de fantastiska vyerna från den snirklande kustvägen mellan Nice och Toulon. Vill man bara slöa och driva omkring kan man antingen ta plats i horisontalläge på en av de milslånga stränderna eller strosa runt i den avslappnade atmosfären i de små bergsbyarna. Bli en livsnjutare!

Anders Kjellberg