Tidigt en lördag i början av september gav vi oss iväg för att tillbringa en hel dykvecka i Norge. Ressällskapet var Ronny, Conny, Jonas och så jag, Ullis. När man kommer en bit upp i Norge, efter Lillehammer, så är landskapet helt fantastiskt, man kör i ett landskap med höga berg (på vissa ställen låg det snö kvar) vattenfall och älvar med alldedes klart turkos-grönt vatten. 11 timmar tog resan allt som allt från Göteborg till Strömsholmen som ligger mellan Ålesund och Kristiansund i mitt Norge. (Då räknar vi med det snabba lunch-stoppet, färgeturen över till Molde och de sträckorna då Ronnys snabba Saab flög lågt över de slingrande vägarna).

Vi fick en kanonfin röd liten stuga alldedes för oss själva ett par hundra meter från dykcentret. Ett välordnat dykcenter, en sjöbod precis vid bryggan där det fanns utrymme för kompressor, omklädningsrum, en liten dykshop och torkrum för dräkterna. Båten låg precis utanför så det var inget jobbigt kånkande på utrusningen heller.

Det var en disig men lugn söndagsmorgon och var vi väldigt dyksugna. Vinden tillät oss att komma ut en bit till havs, till Föllingen. En jättefin dykplats med sådana Tareskogar som man har längtat efter att få sjunka ner och simma genom. Det blev inget djupdyk precis, för den bästa dykningen här var på runt 8 meter i en klyfta mellan ett par öar. Här simmade man i som i trånga gångar mellan klippskrevor där även Trollhummer och Krabborna verkade trivas utmärkt bra, och när man tittade upp mot ytan såg man ljuset tränga igenom de täta Tarebladen - vilken känsla!

Marulkar finns det gott om i Norge. Konstiga fiskar där halva kroppen består av ett enda stort huvud, inte för intet att de kallas "Breflabb" i Norge. Däremot var vi lite besvikna att vi inte fick se Kattfisk under hela veckan, kändes nästan som att åka till Alperna utan att få se snö.

Däremot åkte vi på Sälsafari en dag för att se Säl - och det fick vi! Det tog ca en halv timme med båt ut till två små öar längst ut i skärgården där en känd Sälkoloni brukar hålla till, och så gjorde de även dan här dagen. När vi la till med båten rullade Sälarna i vattnet och låg och tittade på oss under tiden vi tog på vår dykutrustning. Vi var snabbt i vattnet och simmade rätt in i det lilla gattet mellan de två öarna där vi sett Sälarna. Det gick dyningar men vi lade oss tillrätta på 4 meter och höll fast oss i Tarestammar och klippväggen och väntade. Vi behövde inte vänta länge förrän vi såg den första Sälen som tumlade runt framför oss på bara någon meters avstånd. Sedan kom det fler Sälar, det kändes helt overkligt att ha dem så nära, simmande runt om oss. Vågorna tilltog tyvärr ganska snabbt och till slut såg vi ingenting, det var som att dyka i ett glas skummjölk. Precis när vi vände och skulle simma ut på lite större djup kom en Säl simmandes mellan Ronny och Jonas, den kom simmande väldigt snabbt men Jonas hann sträcka ut ena handen och strök Sälen längs hela sidan. Allt som allt såg vi sju sälar under dyket - ett dyk som man aldrig kommer att glömma!

De dyken man däremot vill glömma var de vrakdyken vi gjorde. Vi var inte själva på Strömsholmen under veckan (tyvärr) utan det var ett dykgäng på nio från Stockholm också. Som alla vet är ju många Stockholmare "vrakkåta" och så tydligen några av dessa också. Under det första dyket fick man en liten "vrakkänsla" men på andra dyket fick man ha ganska god fantasi för att kunna föreställa sig att det en gång hade varit en båt. Riktiga "dyng-dyk" alltså. Vi tröstade oss istället på kvällen med ett par rejäla Whisky och ett parti Plump.

I Sverige är det förbjudet att plocka Krabbor men det är det inte i Norge, och om man åker till Norge skall man se till att packa ner fångstkassen. Nykokt ljummen Krabba med vitt bröd och ägg/kaviar-röra blev det den sista kvällen på en mycket lyckad Norgesemester, men för den sakens skull inte den sista Norgeresan.

-Ulrika Johansson